En trött dag i Affärsvärlden

Att göra affärer handlar i mångt och mycket om att kunna ta motgångar. Och lögner. Och svek. Eller kanske att se något positivt i allt som avviker ifrån grundplanen. Att vara kontrollfreak må hjälpa i den egna änden, men så snart det kommer till interaktion med andra så accentueras den freakiga sidan där kontrollen tar slut.

En affärsman ska ha synnerliga ekonomiska skäl för att matcha ord och handling.

Låter det för bra för att vara sant så är det för bra för att vara sant. Lunch är aldrig gratis. Och hör du vänliga ord så fattas som regel någonting annat. Sann vänlighet hör till den civila världen. Om du jobbar hårt för en affär betyder det att andra sidan inte anstränger sig alls.

Men fler än jag lider av detta, så kanske kan vi få till en förändring. Fler än jag vill bryta denna onda cirkel av egoism. Den som dragits till affärer genom ett kall vill inte spela bluffpoker i sitt dagliga värv. Jag vill tro att det inom några år kommer att finnas en förtrolig subkultur inom affärsvärlden, där man håller vad man lovat och behandlar varandra mer mänskligt.

Kanske är också detta en fruktansvärt naiv tanke.

Ibland är det träd, andra gånger är det ord...

Man kan klicka för träden, Ett klick för skogen.

Eller för de svältande på Hunger site.

Eller nästan samma, fast med känslan att det lönar sig att vara duktig och koncentrerad... eller uppvuxen med engelska.

För tipset vill jag tacka BUMS.nu

Klassisk Agenda 21 / Rio 1992-grej

http://www.youtube.com/watch?v=5g8cmWZOX8Q

Man kan ju tycka lite som man vill kring de fina orden, men unna sig också att kolla upp vad "lilla" Severn Suzuki gör idag ==> Wiki at its best.

Det har blivit dags att ta emot reaktioner på fair trade / rättvis handel-greppet på vår sajt. Vad tycker du läsare om detta grepp, som vi nu tagit; Är det över huvud taget begripligt? Får man sälja någonting icke-miljö-certifierat på ekohandel.se?

Angående Birger Schlaugs artikel om att vara "Utshoppad och ekonomiskt asocial"

< Schlaugs blogg, med lite heta kommentarer >

Jag är också starkt kluven, som Birger antyder att vi kanske alla är, och medierna i synnerhet..
Själva kluvenheten, det schizofrena som vi kallar det sjuka, tycks ha blivit en del i samhällssymtomen. De flesta av oss lever i bjärt kontrast med sina ideal, överväldigade av "systemet".

Den som någon gång flyttat bort från allt, eller varit borta från sitt hem och sina prylar en tid, har säkert lekt med tanken att allt det där materiella skulle vara borta för alltid: "Tänk om det bara var så här..", har ni kanske tänkt, sittande med en vän på golvet någonstans, kanske på ett tåg.

Det verkar vara centralt i mångas semester, att få komma bort från allt det där materiella; bort från kraven och att duga, ut ur ekorrhjulet och allt vad man kallar det. Till sommarstugan, ut i skogen, till havet, till en strand någonstans, nästan naken.

Och under den mörka delen av året tänder vi gärna ljus och försjunker i en annan form av enkelhet, med en bok, kanske med familjen eller en vän. Vi verkar alla längta efter det enkla, det ursprungliga och primala.

Själv har jag aldrig varit en typisk god konsument, s k lyx har aldrig legat för mig. Men jag har frossat i resor, och det har blivit mycket flyg.

Mest bakvänt kanske med några World Social Forum, och resor på jakt efter fina ekoprodukter, och resor i "mer primitiva länder".

Jag ser nästan ingenting ogrumligt i mina eller andra idealisters ambitioner att "Rädda Världen".
Samtidigt som jag vägrar se den förhärskande nihilismen som någonting mer purt.

Det blir mycket just Samtidigt. Och kluvenhet.

Nu har jag gett mig på att starta ekohandel - vi heter ekohandel.se - och kluvenheten har aldrig varit starkare.

Liksom Systembolaget vill vi mana till konsumtion med moderation, samtidigt som vi vill ha nöjda kunder som vet att njuta av sin konsumtion. Och komma tillbaka.
Vi vill dra nytta av ekotrenden; en kommersiellt acceptabel kanal för vår frustration och längtan kring vår miljö. Samtidigt vill vi såklart väcka eftertanke och självreflektion.

Men mest vill vi göra det enklare att vara mer miljövänlig; eller klimatsmart som det heter nu.

Så något kort om den upprördhet någon uttryckte kring att Norska Nobelkommittén knutit samman fred och miljö:

En konflikt handlar nästan alltid om fördelningen och utnyttjandet av resurser; det finns en koppling mellan vårt förhållande till våra naturresurser och vårt förhållande till varandra.
Det som verkar störa människor är att Norska Nobelkommittén tolkat in mer fostrande i sitt uppdrag än de mer renodlade hederspriserna.

För visst ser de flesta kopplingen mellan resurser och konflikter?!?

Bambu och barnkläder

Nu väntar vi förresten på en massa sköna bambukläder. Och barnkläder.

Undrar just om de grejerna kommer kasta om någonting i vår egen lilla världsordning. Webbutiken kommer iaf se lite annorlunda ut med de nya produkterna, och kanske påverkas tilltalet.

Vi får se. Spännande.

Kan ekohandel förändra världen?

Det verkar som att ekohandel ingjuter hopp.

Vi ser spår av folklig förankring i traditionella medier. För en del tycks det rentav som att traditionella medier går i bräschen och gör upp med de som förstör vår miljö. Men riktigt så är det såklart inte. Skolbarn har ju diskuterat viktigare miljöfrågor än DN fram till helt nyligt ;-)

Det är inte ny forskning som vänt den bild vi har av "miljöhotet", eller någon bonde som först nu slagits av det sjuka i att bespruta familjens mark... Utan termer som "miljöhotet" och för den delen "vår bild av" är i allra högsta grad produkter av media, och den koncensus medier kan skapa. Ibland förkortar man resonemanget till att tala om den mediala agendan. Nu kan vissa miljöfrågor räknas till den mediala agendan.

Kanske för att oljan börjat sina och pengar nosat rätt på alternativ energi?

(BP heter inte längre British Petroleum, förresten, utan Beyond Petroleum. Kan tyckas ovidkommande. Men också ganska roligt)

Kanske var det oljebristen som triggade det. Oljan och naturgasen. Och en dag tar det sköna kolet också slut. Eller blir för dyrt att utvinna.

Det verkar idag ge bättre avkastning att investera pengar i miljöfolket istället för oljefolket. Just själva hypen är någonting börsspekulanter söker (och skapar). I frågan om miljö-hype var det bara att vrida på kranen, har det visat sig.

Jag leker lite här. Men visst kan man tänka sig att ekonomiska incitament ligger bakom den ganska plötsliga vändningen. Vissa medier kanske ser det som en överlevnadsstrategi, att ge människor någonting mer meningsfullt och sant. Vad är då att vänta?

Nya Herrar på Täppan, eller same-old same-old?

Ja, vi får se. Men änsålänge verkar inte medier bojkotta Hennes & Mauritz och de andra annonsörerna. Det mediala är en del av det storföretagsliga, det är inte att ta miste på. Lika lite som General Electrics använder sin gigantiska mediaapparat till att prata illa om krig de drivit på och tjänat gott på, lika lite kommer Bonniers svika sina största annonsörer.

Men de traditionella medierna stöter nu på utmanare.

Vi har redan bloggar överallt, och nya möjligheter att välja bort vissa "nyhetskanaler". Fler mediala innovationer lurar om hörnet. Men. Och. Vad händer härnäst?

Kommer världsordningen kastas om, eller förblir ekohandel och rättvis handel små företeelser alldeles utanför en annars ganska dyster världsekonomi?

Inte alla tänker så, men ta en minut och fundera på vad som skulle ske med världsordningen om handelsregler präglades av de värderingar som ligger bakom ekohandel och rättvis handel.

"Varför inte Rättvis Handel..?!?" ( Part Two )

Som namnet ekohandel.se antyder är vi nischade främst mot ekohandel. Det är ekohandel vi brinner för. Och det finns skäl till detta generella vägval, liksom det finns skäl till att vi samtidigt satsar på en del Fair Trade. Vi är helt enkelt noga med vår profil. Den växer fram med tiden, men den började med en upprördhet över att miljögifter blivit en del av vår dagliga konsumtion. Och andras produktion.

Vi vill vara tydliga och bekanta i vårt tilltal, så att vår målgrupp (våra likasinnade i fråga om miljöhänsyn) lätt kan se vad vi står för. De som delar våra hänsyn ska naturligtvis lockas att handla av just oss.

Så något kort om varför vi inte valde att satsa på Fair Trade istället för ekohandel. Låt oss först slå fast att vi tycker att Fair Trade är en bra sak som vi vill stödja, professionellt när vi kan, men också privat.

Men Fair Trade är det inte om vi handlar från Sverige eller från USA för den delen. Det vilar en missionär ton över rättvis handel som ibland närmar sig det koloniala tänkandet. Vi tenderar att stämpla vissa länder som söta, och oss själva som välgörare i deras liv. VI och DE. Där det rättvisa ligger i att vi betalar lite mer för deras arbete. Faktum är att vi betalar lite mer för att kontrollera att DE får skälig ersättning för sitt arbete, och bättre arbetsförhållanden.

Fair Trade handlar om att organisationer går in där lagrum saknas eller lagen inte efterlevs. Det handlar alltså INTE egentligen om något skumt nykolonialt, utan snarare tvärtom. Men precis som biståndorganisationer och missionsstationer drar dessa organisationer till sig en del välgörare med ett von oben-perspektiv. Människor som varken har rättvisa, jämlikhet eller syskonskap som sin utgångspunkt. Och i försäljnings-/konsumtionsled exploateras denna ojämlika grundton, man får känslan att många trivs med Fair Trade som ett trevligt alternativ, att de inte alls vill upphöja principer för mer rättvis handel till lag. Ett alternativ som får en att må lite gott räcker bra. Funkar bra som present.

Till allt detta kan läggas att handel sällan är särskilt rättvis. I fattiga länder liksom här i Sverige är det ovanligt att rättvisa präglar företagskulturen. Det vore synd att ge någon fel uppfattning. Vi dras dagligen med giriga bedragare, helt utan moral, som sannolikt skyller allt på att de måste tänka affärsmässigt, människor jag hoppas fungerar annorlunda "privat".

Men rättvist eller ej satsar vi på produkter vi tycker är ett bra alternativ.